Hur mår dina plantor? - Lär dig inventera din skogsföryngring

Ibland är skogsägarens rekognosceringstur lite extra spännande. Även om det i de allra flesta fall går mycket bra, så läggs ju i planteringen grunden till nästa generations skog. Hur den lyckas kommer att få både miljömässiga och ekonomiska och följder.
–Med lite kunskap kan du själv snabbt tolka resultatet och spara en del oro, säger Tomas Jansson på Svenska Skogsplantor, som levererar skogsplantor och planteringar åt Stenvalls. Ifall något gått fel är det bra om vi som leverantör får vetskap om det så snabbt som det bara är möjligt. Ofta hinner vi då korrigera planteringen redan samma år. Vid en inventering är det tre saker man tittar på: antalet plantor, hur de mår och hur man lyckats med planteringspunkterna.
– Men innan man går ut och kollar bör man ta fram leverantörens slutrapport på planteringen, tycker Tomas. Den är ett slags kvitto på beställningen, utförandet och slutresultatet. Om man valt att investera i högförädlat plantmaterial kan man se slutrapporten som en sorts värdebevis. De vanligaste orsakerna till att plantor dör under etableringsfasen är torka och snytbaggegnag.
– Hittar man döda eller ”trötta” plantor kan man syna dem noggrannare. Finns det uppenbara skador? Snytbaggegnag nere på stammen? Är barren ljusbruna och torra, eller är de bara rödbruna och mjuka? Ser man en planta med bruna torra barr på nedre halvan av stammen är det ett tecken på att den haft ont om vatten och blivit torkstressad. Det är tämligen vanligt och sällan något att oroa sig över. Om toppen är grön och fin och mer än ett par veckor har gått sedan planteringen, då har plantan i de allra flesta fall överlevt etableringsfasen. Tomas påminner om att man ska vara uppmärksam:
–Unga tallplantor i vintervila har oftast rödbruna barr, så det är lätt att bli lurad. Det kan gälla nyplanterade fryslagrade plantor och nyplanterade plantor på hösten. Men de är alltså inte döda, bara i vila.  När du är ute i fält är det också viktigt att kontrollera planteringspunkterna.
– En planta ska planteras rakt och djupt, det är grunden. Om den sitter snett kan den utveckla stamkrök, och en torvklump som syns torkar lätt ihjäl. Luft under tiltan eller högen är inte heller bra. Då får den svårt att nå markvattnet, och måste initialt överleva på enbart regnvatten. Också punktvalet har stor betydelse.
– I de allra flesta fall ska plantan sitta i en mineraljordspunkt med minst tio centimeter mineraljord runtom. Men det finns undantag, till exempel på finjordsrik mark och på fuktiga marktyper. Där bör plantan planteras igenom något som rötterna kan greppa tag i, till exempel en omvänd tilta med tunt mineraljordstäcke eller ett humuslager. Annars kan den drabbas av uppfrysning, då tjälen lyfter upp den ur marken. För att mäta hur tätt plantorna sitter brukar man räkna hur många som ryms på ”förbandet”, alltså en viss återkommande yta med en viss radie (standard är en hundradel av en hektar). Om man multiplicerar antalet plantor inom radien med 100 får man plantförbandet per hektar. Det jämför man med det beställda förbandet, som framgår i slutrapporten. Även om man utgår från förbandet kan det ofta i praktiken vara lite knepigt att räkna plantor.
–Speciellt är små plantor som är djupplanterade i en skonsam markberedning inte alltid så lätta att se. Vid en högläggning vet man ungefär var plantan borde sitta, men i en harvning är det knepigare. Vid en första anblick kan man tro att ”Här är det minsann inte planterat!”, men det är lite som att leta svamp; när man väl har ”kalibrerat in” ögonen hittar man i regel plantorna. Hur viktigt är det då att förbandet är jämnt?
–Ett jämnt förband leder till en jämnare ungskog, men en professionell plantör prioriterar alltid en bra planteringspunkt, eftersom det är viktigare att alla plantor får en bra start. Därför kan förbandet variera något över hygget. Områden med riktigt dåliga förutsättningar får kanske ett något lägre förband, medan andra får ett tätare, och om ett av harvspåren är riktigt dåligt under en sträcka får kanske spåren bredvid ett tätare förband för att kompensera. Hur nära beställningen det går att komma beror alltid på hyggets förutsättningar.
–Det viktigaste är att markägaren engagerar sig i sin föryngring, tycker Tomas. Känner man sig missnöjd eller har funderingar ska man snabbt kontakta kontaktpersonen som sålt åtgärden, i det här fallet virkesköparen på Stenvalls. Vi på Svenska Skogsplantor planerar sedan in ett fältbesök så snart som det är möjligt. En väl utförd och snabbt etablerad föryngring med rätt plantmaterial är helt avgörande för skogens utveckling på sikt, och ju snabbare det blir rätt desto bättre.