Laserscanning från flygplan kvalitetssäkrar skogsbruk

Blått är myrmark, på kartan som Skogsstyrelsen har tagit fram ett system där markernas bärighet och skogens utbredning färgkodas, för att göra det lättare för dig som användare att förstå den data som samlas in av flygplan som använder laserscanning för att fånga in fakta om skogsmarkerna. Skogsstyrelsens kartläggning sker med flygplan som scannar skogsbestånd och mark med laser. Med åren blir Skogsstyrelsens databas allt bättre, och allt mer går att avläsa. För Emil Hahto, som jobbar som virkesköpare på Stenvalls Trä i Boden-Jokkmokk-regionen, är databasen en stor hjälp.
– Innan jag åker ut till en skogsägare tittar jag alltid på de scanningskartor som finns. Det går att avläsa stamtäthet och vilket gallringsbehov som finns, det är en bra första tolkning av skogsbeståndet. Du får en stor och fin överblick.
Laserscanningen har adderat data som utvecklat och underlättat det moderna skogsbruket, menar Hahto:
– Förr var det bara flygbilder och de var svårare att tyda, det var bara en massa grön skog. Nu används färger för att markera olika specifika saker, så att du snabbt kan utläsa status. Även fast laserscanningen är ett bra och träffsäkert verktyg är det viktigt att kombinera detta med mätningar ute i skogen. Jag brukar skriva ut kartorna och ta med mig dem ut. Tekniken och datan är tillgänglig, men alla kanske inte använder sig av den. I de fallen kan Stenvalls Trä hjälpa markägare:
– En del använder förstås detta redan, men många ser det första gången via oss. Färgskalorna för olika områden gör det möjligt för oss att peka på områden och rent pedagogiskt är det en bra hjälp för att förklara möjligheterna.
Emil menar att laserscanning inte ersätter en skogsbruksplan, men att det ger en light-version, en bra första översikt. En bonus är att datan inte bara kartlägger själva skogens höjd, täthet och volym, utan även markernas bärighet. Är marken blöt markeras den ”blå” i kartan.
– Tack vare det kan föraren i skördaren ha koll på var marken är blöt och hela tiden anpassa sitt arbete för att minimera risken för körskador. Blått är blöt mark, exempelvis myr och delvis sumpskog. Grön färg indikerar fuktig och frisk mark, orange färg är en mer hårdare markyta, medan röd färg är blockrik mark och hällmark, berättar Hahto.