Så förbereder du vintervägen till avverkningen

Rikard Rödlund är virkesköpare, men också lite av en expert på att tänka vintervägar i utmanande terräng som myrmarker eller rent av över vattendrag. Det mesta går att lösa, men det kräver kunskap och ett rejält och grundligt arbete. Du vill ju inte att timmerbilen kör fast så att virket inte kan hämtas. Rikard Rödlund säger spontant:
– Före nyår är vatten din bästa vän, efter nyår är vatten din värsta fiende. Ska du få till en vinterväg över en myrmark handlar det om att få tjälen att krypa ner i marken. Du måste trampa ner marken, trycka ihop gräset och få upp vattnet så att det fryser. Is är hårt och bra. Men se upp med kallkällor, de fryser ju aldrig.

Rödlund berättar att man lämpligen kan använda snöskoter eller fyrhjuling för att packa samman myrmarken och göra det brett, upp till 8 till 10 meter.
– Du måste jobba med naturen. Börjar det toksnöa en fredag kväll och så ska det bli 20 minus på lördagen efter då måste du dit. Det kan inte hjälpas… Du får inte vänta till det är en halvmeter snö. All luft ska ut snabbt för att packa allt, berättar Rödlund och tillägger:
– När det väl börjar frysa på längs myrvägen måste den snö som finns hyvlas bort med traktor eller bandschaktare, gärna att det bara är en isskorpa närmast marken. Lämnar du 30 centimeter snö och den börjar tina kör lastbilarna fast.
– Sedan är det viktigt att du inte bara tänker på lastbilarna, skotarn och skördaren måste ju också kunna ta sig fram till och från avverkningen.

Ett riskmoment är nerfarten som ofta går från allmän väg över ett dike, där kan man behöva lägga en trumma och göra en nerfart. Att bara packa snö kan göra att lastbilarna sjunker igenom och fastnar.
Ibland kan marken helt utebli, ibland måste virket över ett vattendrag.
– Isvägar är ett helt eget kapitel. Du kan ofta få till 80 centimeter is på naturlig väg, men numera är kravet 120 centimeter och det är inte lätt att lösa. Du får jobba med en stor bredd och använda pumpar.

Även mer rejäl mark som en traditionell hed kan rymma utmaningar:
– Ibland har du stenrösen, men de går att packa med snö.och då får man vattna så det fryser på över dem också.
Alla tips och råd bubblar ur Rödlund, ändå tycker han att det är svårt att ge just generella råd:
– Det är ju när man står på plats man ser vad som behöver göras just där, så det bästa är att ha en bra dialog med oss virkesköpare. Vi kan lösa det mesta. En paradox är att vintervägen som regel är som bäst när sista lasset körs ut.

Jan Lidberg kliver med lugna kliv över diket in i tallheden. Skogen är hans andra hem. Han jagar. Strövar. Gallrar. Ibland funderar han över skogen, då kan det hända att han ringer virkesköparen Emil Hahto på Stenvalls Trä och frågar om råd. Att han valt att hållbarhetscertifiera skog är ett exempel på det.
– Ja, det var Emil som berättade om det, berättar Jan Lidberg.
– Du får bättre betalt för virket, även om det betyder vissa kostnader i sig och föreskrifter man måste förhålla sig till.
Han beskriver det som ett ömsesidigt utbyte, ibland är det Emil Hahto som hör av sig.
– Jag och två andra markägare har till exempel byggt en väg tillsammans, det var mycket Emils förtjänst. Han förde oss samman och löste saker med myndigheter och entreprenörer.
Att han väljer att sälja skog till Stenvalls Trä är i dag mycket kopplat till relationen med virkesköparen, men det finns även andra skäl.
– De har en klentimmerslinje, så virke från nio centimeter tas om hand, så det blir mindre massaved, vilket är bra, för massaveden ger ju mindre betalt, konstaterar han och tillägger:
– Sedan säljer man ju hellre till en lokal aktör, även om priset är avgörande.
Han berättar om att han tagit intryck av hur Stenvalls Trä investerat i regionen, inte minst i sågarna.
– Jag besökte Lövholmen i fjolhöstas och det var våldsamt. Hastigheten. Och att de röntgar stockarna. Det gick verkligen undan.
Senaste affären gällde en slutavverkning, men nu närmast väntar något nytt, hyggesfri avverkning.
– Det är första gången jag provar det på ett mindre område. Det var nog faktiskt mitt förslag… Det lämpar sig ju bara på vissa marker. Jag vill ha det området hyggesfritt, jag är ju mycket i skogen, bland annat under jakten och det måste finnas skyddade zoner för djuren också, säger han och tillägger tankfullt:
– Jag ser det ju som att jag har skogen till låns under min livstid. Så är det. Så jag vill förvalta den på ett bra sätt.