Gallra i rättan tid
En väl gallrad skog, där man kan ströva runt, plocka bär och njuta av naturen – det gillar vi nog alla. Om gallringen dessutom har genomförts på rätt sätt
och i rätt tid så att skogen växer till och producerar högkvalitativt timmer, då blir det ännu bättre. Men hur gör man det bäst?
Nära landsvägen mellan Teugerträsk och Storsund, 25 kilometer sydväst om Älvsbyn, arbetar Thomas Hilmersson i sin skördare. Matpausen för en stund sedan tillbringade han på en höjd med vacker utsikt över en sjö där han passade på att ringa hem till sin fru.
– Så här är min dag på kontoret. Inte illa, va?
Det är allt som allt 30 hektar som ska gallras här åt markägarna Gunilla och Sören Ögren, som kontaktat Stenvalls för uppdraget. När virkesköpare Erik Hammarberg varit ute och bekräftat behovet tog Thomas arbetslag från RW Skogsmaskiner vid.
Successivt, med hjälp av kartor på sin display, betar han av den småsteniga, tallskogsdominerade terrängen som hela tiden växlar mellan yngre och äldre bestånd.
– Gallring är ganska krävande, förklarar Thomas; det är inte bara att hugga, man måste tänka också: Var ska jag lägga vägen så att skotaren kommer fram? Jag måste läsa av terrängen; är det för kuperat eller för mycket snedlut? Jag får inte ”flätta” in i något träd bredvid och skada det. Och vägen får inte bli för bred. Vid själva gallringen får man inte slarva med sorteringen; massaved, klentimmer och grovtimmer ska skiljas ut i olika högar. Och allt detta ska gå fort, det handlar om sekunder. Förstagallringar är trängre, och det blir lite bökigare med aggregatet. Andra gallringar är enklare för mig.
Efter att ha gallrat ett tag blir Thomas trött i huvudet; det krävs koncentration när man ska välja hela tiden. Då är det bra att vara utrustad med rutin efter många års erfarenhet.
Den metod för gallring som Thomas och de flesta andra tillämpar normalt sett är en kombination av kvalitetsgallring och låggallring. Det innebär att man tar bort de vekare och sämre individerna för att ge mer plats åt huvudstammarna, eller ”primärträden”, som ska sparas till en framtida slutavverkning. Man lämnar raka, mindre kvistiga träd med bra krona, eftersom kronan är grunden för tillväxten – det är barrmassan som driver tillväxten i fotosyntesen. Om man däremot, som i vissa fall, behöver maximera intäkterna från själva gallringen, så får man tänka lite annorlunda och avverka lite kraftigare träd.
Precis som vid en slutavverkning gäller speciella naturvårds- och kulturvårdsregler vid gallringar: På dem har förarna stenkoll, de har gått kurser och vet vad som krävs.
Erik Hammarberg, virkesköpare på Stenvalls, ser värdet i en väl gallrad skog
Eriks bästa gallringstips:
• Gallra i tid, vänta inte för länge! Går du ändå in sent: var försiktig och gallra inte för hårt.
• Ibland kan man behöva göra en underröjning för att förenkla gallringen och minska avverkningskostnaden. Det bästa är dock om man skött sina röjningar i god tid.
• Om du inte gjort det tidigare, tänk igenom vad du har för mål med skogen. Den sista gallringen är din sista chans att påverka beståndet av högkvalitativa huvudstammar före slutavverkningen.
• Undvik att gallra granskog på över 20 meter! Det medför stor risk för stormskador.
ATT DET ÄR DAGS ATT GALLRA kan man fastställa på olika sätt. I skogsbruksplanen brukar det stå att gallring ska göras inom en viss tidsperiod, men om man inte har någon plan kan virkesköparen hjälpa till:
– Med ”köttögat”, den fysiska blicken, kan en erfaren person se när det är dags, förklarar Erik Hammarberg. Man kan se att skogen står tätt och kronorna trängs. Man tittar också på hur träslagen är fördelade och på markförhållandena. Vid en hög bonitet kan marken försörja fler stammar per hektar med näring, och det tar man hänsyn till. Till sin hjälp kan man också ha gallringsmallar som med hjälp av mått på grundyta och övre höjd ger faktaunderlag för besluten.
– Det är viktigt att göra gallringen i lämplig tid för att kunna utnyttja all potential marken har utan att gallra för hårt, fortsätter Erik. En lång/hög men vek skog som gallras hårt riskerar snöbrott och stormskador. Om man inte går in och gallrar i tid finns också risk för självgallring. Då dör de svagare träden bort av sig själv, vilket innebär förlust av potentiella intäkter.
När en skördare som arbetar åt Stenvalls ska sortera avverkat timmer skiljer sig förfarandet lite från andra aktörers: Högen med klentimmer blir större på bekostnad av massahögen beroende på att Stenvalls har satt gränsen ända nere vid 10 centimeter i topp. Det gör att timmerandelen blir högre, speciellt vid gallringar.
Klentimret tas tillvara på Lövholmensågen, där det sågas till trävaror. För många känns det bättre att råvaran används till något annat än bara massaved, något som får leva vidare. Men det viktigaste kanske är att när andelen sågningsbart timmer ökar så blir intäkten högre.
– Det är användandet av klentimmer som skiljer ut Stenvalls från andra sågverksbolag, avslutar Erik. Därför kan det vara extra bra att anlita Stenvalls vid gallringar.
