FIRA DIN FANTASTISKA FURUSKOG!

Du har ett skifte prima norrländsk tallskog. Grattis! Den norrländska, senväxta furan är eftertraktad. Desto viktigare att du då tar hand om den på bästa sätt.

–Det är den norrländska furan som gör att vi kan vara konkurrenskraftiga här uppe, trots att vi befinner oss ganska långt från marknaden.
Virkesköparen Lasse Lundkvist låter blicken svepa över den karakteristiskt kvistiga väggpanelen i rummet där vi sitter – en lite livfullare panel än en av lövträ.
Jo, det stämmer att norrländsk furu tar längre tid på sig innan den är avverkningsbar; 10–15 år mer än söderut enligt Lasse. Men med de många och smala årsringarna, en större andel kärnved och en jämn kvalitet kommer en extra bra hållfasthet; en naturlig impregnering som gör att den med sin hårda yta är eftertraktad både som bärande konstruktionsvirke, som panelvirke och som möbelvirke.
–Dessa egenskaper gör att du som skogsägare här i norra Sverige får bättre betalt för ditt furutimmer än för grantimmer, intygar Lasse. Furan ger dessutom en större timmerandel. Därmed blir rotnettot (totalinkomsten) högre vid en avverkning.

VÄRD ATT SKÖTAS OM

Så – den som väntar på något gott…! Norrländsk tallskog är en sann rikedom, och man gör klokt i att sköta den väl. Men var börjar man?
– Skaffa först en överblick över hur fastigheten ser ut och vad som ska göras, uppmanar Lasse. En skogsbruksplan är A och O. Innan man gör någonting i skogen ska man också se till att vägnätet på fastigheten är nog tätt för att möjliggöra en rationell skötsel av skogen. Och det tredje är att man ska kolla att man har rågångarna i ordning. Har man det, så har man en bra grund!
Sedan kan man ta sig an själva skogen:
–Röjning är det absolut mest bråttom med, eftersom brist på röjning orsakar störst skada på kortast tid, bara något enstaka år. Rätt tid är när träden är 2,5–3 meter höga. Väntar du för länge gynnar du sånt som ändå bara ska sågas omkull senare, ju längre du dröjer desto mer. Utan röjning är det lätt att lövet tar överhanden, särskilt på bördig mark. Björk växer ju fort i ungdomen medan tallen behöver några år på sig för att komma igång.
–Men ta inte ta bort allt löv, bara det som hämmar tallen, manar Lasse. Naturvårdsmässigt är lövet viktigt som föda åt kryp av olika slag, och dessutom har det en viss gödslingseffekt – förutom att det ju även ur landskapsperspektiv ser trevligt ut med ett lövträd här och där.
När trängseln i beståndet gör att näringen inte räcker till är det dags att gallra första gången.
–Man ser det på att tillväxten går ner. Proffsen använder relaskop och gallringsmallar för att räkna ut exakt rätt tidpunkt för gallring, men man kan själv se det när grönkronan börjar skjuta uppåt längs stammen och andelen torrkvist ökar. Det idealiska för tillväxten är att minst halva trädet är grönkrona, ju mer grönt desto bättre. Vid en tredjedel eller mindre börjar det bli riktigt akut med gallring.
Om man inte gallrar i tid kan inte heller rotsystemet utvecklas och risken för snö- och stormskador ökar. Efter gallring får man också mera ljus ner till marken, vilket tallarna gillar.
Brist på gallring kan liksom brist på röjning få negativa effekter på kort tid. Men den som röjer och gallrar i tid gynnar från första början de träd som så småningom ska bli timmer, medan de som har fel och växer sämre tas bort och blir massaved.
–Tall ska man till skillnad från löv och gran gärna kvävegödsla när man gallrat, fortsätter Lasse. Då har man optimerat skötseln ur tillväxtsynpunkt. Den absolut vanligaste, mest effektiva och billigaste metoden är att göra det med helikopter.

FÖRYNGRA PÅ BÄSTA SÄTT

Om du har områden på din fastighet som inte är åtgärdade efter avverkning, mark som står helt utan produktion, behöver den föryngras med nytt material.
– En grov tumregel är att man planterar tall på torra och friska marker och gran på fuktiga och blöta. Har du en gång haft tallskog är det i princip alltid tall. Men mark där det nu växer mest gran kan ändå vara lämplig tallmark: Det som kommit upp efter dimensionshuggningar, så kallade blädning, då man tagit de största och bästa träden och lämnat de sämsta, är nästan uteslutande gran, eftersom bara granen klarar att komma upp i skugga. Vi kan luras att tro att vi måste plantera gran, fast det är mänsklig påverkan eller brand som gör att det växer gran där nu.

Lars Lundkvist

Det är den norrländska furan som gör att
vi kan vara konkurrenskraftiga här uppe
LASSE LUNDKVIST, virkesköpare hos Stenvalls

Många och smala årsringar, en större andel kärnved och en jämn kvalitet.
Många och smala årsringar, en större andel kärnved och en jämn kvalitet.

Pinus Sylvestris:

Tallen är det vanligaste trädslaget hos oss i norr och näst granen det vanligaste i Sverige.

Det latinska namnet, Pinus sylvestris, betyder ’växer i skog’ (sylva=skog). En fura kan bli över 30 meter hög och få en stamomkrets
på över fyra meter! En stenig och blåsig växtplats däremot ger en
liten, knotig martall

Sveriges äldsta tall var 757 år gammal när den påträffades 2004 på
Hornslandet i Hälsingland, där också tallen är landskapsträd. En
tall i norra Österbotten i Finland var 1029 år när den föll 1879.

Tallen är mer ljuskrävande än granen, har ett mer djupgående rotsystem (så kallad pålrot) och högre stormfasthet. Den växer bäst på
”friska” marker, det vill säga sand- och grusjordar, medan granen
föredrar mer näringsrik lera och mjäla.

Tallkåda och tallbarr är antiseptiska och har historiskt ofta använts
som naturläkemedel mot till exempel svampinfektioner och luftrörsbesvär.

Bestämmer du dig för att föryngra med tall så är den vanligaste metoden att plantera med plantor från förädlat frö. Då tas den ökade tillväxten som finns i plantor frånförädlat material tillvara. Även träd från förädlat material kommer att bilda den eftertraktade jämna och fina kvalitén med hög andel kärnved. Om du väljer att föryngra med fröträd får du med stor sannolikhet kvalitetsmässigt ungefär samma skog som du haft tidigare, men går miste om den ökade tillväxten. Markberedning gör man i båda fallen.

SKYDDA FRÅN SJUKDOMAR

I våra norrländska tallskogar slipper vi den besvärliga granbarkborren, som orsakar stora skador på gran i södra och mellersta Sverige. Men det finns även faror för tallen, som man som skogsägare strävar efter att lindra:
–Knäckesjuka är en rostsvamp som sätter ner tillväxten på tallen och deformerar stammar och grenar. Riktigt små plantor under tre decimeter kan till och med dö av angreppet, medan tallar på över tre meter sällan angrips. Problemen är störst där det finns asp, för rostsvampen värdväxlar med asp och behöver den för att överleva. På torra och friska marker med mycket asp kan det därför vara lämpligare att plantera annat trädslag än tall, som lärk eller contorta.
–Ett annat hot är törskatesvamp, orsaken till att det bildas gaddtallar. Den orangefärgade svampen äter upp bark och bast och kan till slut kväva hela näringstillförseln så att hela eller delar av trädet dör. De största skadorna finns på höglänt terräng i inlandet. Eftersom törskatesvampen även angriper ungskog så är det viktigt att redan när man röjer sin tallskog försöka såga ner alla angripna tallar man ser. Förr kunde man lämna angripna träd både som fröträd och miljöträd i samband med avverkning, men idag försöker man få bort så mycket som möjligt av dem både vid slutavverkning och gallring för att minska smittspridningen.
Det största hotet mot tallplantorna är dock att bli uppätna. Sorkar är det svårt att skydda dem ifrån, men älgar kan man försöka styra:
– Man kan försöka hålla viltet lokalt: de rör sig inte mer än de behöver. Anlägg inte viltåkrar med saltstenar nära tallföryngringar.
Lycka till med dina tallar!

Lämna ett svar