– Själva vitsen med markberedningen är att skapa en så bra växtplats som möjligt för plantorna, förklarar Emil Hahto, virkesköpare i Boden. Det bästa för en liten planta är att stå i ren mineraljord, fri från det humuslager av multnande växtdelar som bildas överst. Ju mindre annan vegetation som konkurrerar runtomkring desto mer solljus och näring, och desto bättre kommer plantan att rota sig och överleva.
Markberedningen underlättar också mycket för den som planterar att hitta en bra planteringspunkt. Dessutom ger den ett visst skydd mot snytbaggar, som hotar att gnaga i sig den späda plantans bark.
–Snytbaggar har lite torgskräck och undviker öppna ytor, fortsätter Emil. Om det inte finns annan vegetation runt omkring plantan så kommer inte snytbaggarna att vilja komma i närheten och angripa dem. Vi brukar oftast markbereda sommaren innan planteringen ska göras. Man bör inte vänta för länge; det växer snabbt igen, och vips så är arbetet ogjort.

De vanligaste metoderna för markberedning är idag högläggning och harvning. Emil liknar högläggning vid att ta en sked i en glassbunke:
–Du skopar upp den och lägger den upp-och-nervänd bredvid. Vid högläggning blir det ungefär två meters mellanrum mellan högarna. Avstånden blir jämna och marken runtomkring påverkas mindre.
Men även om högläggning är skonsammare kan metoden inte alltid användas; om marken är mycket stenig så studsar högläggaren över stenarna och har svårt att komma åt, och det blir svårt att plantera exakt på de angivna punkterna. Då kanske harvning passar bättre: Då ligger verktyget kontinuerligt i marken och lyfts inte upp, och mineraljorden bildar på så sätt långsmala spår på markytan istället för högar.
–Vilken metod som är bäst beror på hur marken ser ut och vilken effekt den får på återväxten, säger Emil. Vi på Stenvalls resonerar med markägaren och utgår både från tidigare erfarenheter och ny kunskap.

Det är också viktigt att markberedningen görs kvalitativt och noggrant.
–Stråken och högarna skall hamna över hela ytan. Slarvar man med det kan den framtida skogen bli ”luckig”. En väl utförd markberedning är grunden för hur plantorna kommer att gro och växa, vare sig de är planterade eller självföryngrade.
Tyvärr finns exempel då man varit alltför ivrig i sin markberedning. Genom att man till exempel gjorde stora fåror längs sluttningar och vattendrag lakades marken ur med konsekvenser för flora och fauna som oönskade biresultat. Idag, med samlad kunskap och erfarenhet, finns bättre metoder att tillgå.
–Dagens markberedare är skonsamma, påminner Emil. De river visserligen upp marken, men på några få år har det hunnit växa igen. Och hela tiden pågår försök att skapa ännu bättre maskiner som är ännu mer skonsamma mot marken och miljön. Han sammanfattar:
–Se det som en investering! En bra markberedning kombinerad med bra och väl utförd plantering ger en kanonstart för din nya skog!

Planerar du avverkning inom områden där Gällivare sameby har renbete kanske du stöter på Stig i ett samråd. Stig ser sig i första hand som renägare, men är också skogsägare och har därmed intresse av skogen.
Det Stig önskar när markberedning planeras är dels att renlaven bevaras, dels att framkomligheten i marken behålls.
–De känsliga områdena minskar i omfattning och blir ännu mer känsliga, och de släta lavhedarna och hänglavskogarna, renens vår- och nödbete, blir mer och mer sällsynta, förklarar han. Det är kärvt! Jag förstår att det behövs åtgärder ifall det finns tjock mossa eller humus, men på tunna, ”skarpa” marker skulle det inte behöva göras så mycket åverkan. I steniga älvdalar där det ofta är mycket svårt att få fram mineraljord verkar markberedning ofta ske bara av ren slentrian. Ibland avverkar man utan att ha tänkt på hur återbeskogning ska ske efteråt.
Stigs uppfattning är att rennäringen oftare måste anpassa sig, även om markägarna försöker ta hänsyn deras synpunkter.
–Men det går att markbereda på ett bra, skonsamt sätt, så egentligen skulle det inte behöva vara någon stor sak, menar han. För några år sedan gick flera aktörer ihop och sammanförde renägare med markberedningsförare, och det blev ett väldigt bra resultat. Nu skulle det behövas en påminnelse igen. Vi ska ju leva och verka på samma mark!