Skogsägarens miljösamvete

Skog och skogsbruk är heta frågor i debatten just nu. Fossila råvaror ska bytas ut mot råvara från skogen, samtidigt som frågor om lavskrikor och biologisk mångfald upprör.

Hur ska jag som enskild skogsägare agera för att vara miljövänlig? Kan mitt skogsbruk bli både lönsamt och hållbart?

–Det är en spännande period vi är i nu, tycker Caroline Rothpfeffer, kommunikations- och hållbarhetschef på Skogforsk. Det finns massor av häftiga idéer om nya produkter och material som kan tillverkas av trä, till exempel förpackningar och sugrör i papp istället för i plast och tyg, och enligt färdplanerna i initiativet Fossilfritt Sverige ska fossilberoendet ersättas med råvaror från bland annat skogen. Samtidigt vill vi ha kvar vår traditionella skogsindustri med pappersbruk och sågverk.
– Skogen kommer inte att räcka till allt det här. Och det är antagligen för att intresset för skogsråvaran är så stort som det blir så mycket konflikter kring och dragkamp om skogen, menar Caroline.
När man som Caroline arbetar med hållbarhet och skog utgår man från tre grundbultar: ekonomi, miljö och sociala faktorer. Ekonomin är basen: Med en god ekonomi har man bättre råd att ta hänsyn både till naturvärden och sociala faktorer.

HUR SKA MAN DÅ SOM SKOGSÄGARE BETE SIG för att behålla sitt goda miljösamvete?
Caroline konstaterar att det inte finns något enkelt svar på frågan.
–Det som gynnar ett hållbarhetsmål kanske missgynnar ett annat. Ta frågan om biologisk mångfald: Om man hugger ner alla granar så gynnas arter som lever av lövträd, men samtidigt missgynnas de skogälskande mossorna och lavarna, som vill ha mörk och fuktig livsmiljö. Om man gör en positiv sak för en art så kanske en annan blir lidande.
Och om man tittar på klimataspekten? Vissa menar att skogen binder in mest koldioxid om den får stå kvar, medan andra tycker att det är bättre att avverka, använda den icke fossilbaserade råvaran och plantera ny skog, som växer upp och därmed binder koldioxid. Vad ska man tro?
–Det är komplicerat, konstaterar Caroline. Vad som är bäst för klimatet beror helt enkelt på hur man räknar; vilken typ av skog man har, vilken typ av mark den står på, om man tittar på hela Sverige, ett landskap eller län eller bara en enskild avverkningstrakt. Ser man till enskilda avverkningar så medför de att koldioxid släpps ut de första 15–20 åren. Därefter växer träden som planterades efter avverkningen så pass mycket att skogen återigen blir en koldioxidsänka. Men om man å andra sidan tittar på ett helt landskap så finns där samtidigt både kalhyggen och unga och medelålders skogar som tar upp mycket koldioxid. Räknar man dessutom med effekten av att det som avverkas kan ersätta fossilbaserat material
– vi kan till exempel bygga mer i trä i stället för bara betong och stål
– då får vi en ännu mer positiv balans.

HUR SKA MAN ENLIGT FORSKNINGEN BLI SMART OCH EFFEKTIV i sin hänsyn?
När folk frågar brukar Caroline konstatera att hänsyn visserligen kostar pengar, men att studier visar att ju mer hänsyn man lämnar desto större naturvårdsnytta får man. Det är bättre att lämna en stor grupp med träd eller en bred kantzon mot en bäck än en liten grupp eller en smal zon. Samtidigt är man mera osäker på vad det är man gynnar med hänsynen. Om vi gör precis likadant överallt finns risken att samma arter gynnas hela tiden.
– Om alla 300 000 privata markägare i Sverige gör på olika sätt och styr efter sina egna mål och behov, då får vi en fantastisk mångfald! Jag tycker att man ska lita på sitt eget hjärta, tycke och behov. På så vis finns inget rätt eller fel; en mångfald i brukandet ger en mångfald i skogen.
Jo, det finns en sak som alltid är fel. Caroline rättar sig:
–Man ska aldrig köra sönder ett vattendrag! Då finns det risk att man frigör kvicksilver ur marken, som sedan sprids ut i åar, sjöar och även ut i Östersjön. Det finns också risk att sediment grumlar vattendraget, vilket påverkar både floran och faunan. Så att köra sönder vattendrag är big no-no!.

I SVENSK DEBATT DISKUTERAS OFTA hur mycket av vår skog som bör avsättas och inte brukas. Det blir lätt förvirrande, eftersom man räknar olika: Ungefär nio procent av Sveriges hela skogsmark är formellt skyddad av staten, och då är all improduktiv skogsmark inräknad. Om man väljer att inte ta med den hamnar man på cirka sex procent. Men många gånger ser man siffran två procent avsatt skog, vilket beror på att man bara redovisar den avsatta produktiva skogsmarken nedanför fjällen. Om vi breddar begreppet skyddad skog, så har dessutom Sveriges skogsägare på frivillig basis avsatt drygt fem procent av den produktiva skogsmarken för naturvård. Beroende på vad man räknar in får man alltså helt olika resultat.
–Jag tror att miljörörelsen och skogsbranschen skulle tjäna på att sätta sig ner och titta på vad man är överens om, för det är mycket! avslutar Caroline. Alla vill vi ju att vi ska använda oss av skogen på ett hållbart sätt! Men ibland går meningarna isär, och då måste vi klura vidare.