”Säljer hellre till en lokal aktör”

Jan Lidberg kliver med lugna kliv över diket in i tallheden. Skogen är hans andra hem. Han jagar. Strövar. Gallrar. Ibland funderar han över skogen, då kan det hända att han ringer virkesköparen Emil Hahto på Stenvalls Trä och frågar om råd. Att han valt att hållbarhetscertifiera skog är ett exempel på det.

– Ja, det var Emil som berättade om det, berättar Jan Lidberg.
– Du får bättre betalt för virket, även om det betyder vissa kostnader i sig och föreskrifter man måste förhålla sig till.

Han beskriver det som ett ömsesidigt utbyte, ibland är det Emil Hahto som hör av sig.
– Jag och två andra markägare har till exempel byggt en väg tillsammans, det var mycket Emils förtjänst. Han förde oss samman och löste saker med myndigheter och entreprenörer.

Att han väljer att sälja skog till Stenvalls Trä är i dag mycket kopplat till relationen med virkesköparen, men det finns även andra skäl.

– De har en klentimmerslinje, så virke från nio centimeter tas om hand, så det blir mindre massaved, vilket är bra, för massaveden ger ju mindre betalt, konstaterar han och tillägger:

– Sedan säljer man ju hellre till en lokal aktör, även om priset är avgörande.
Han berättar om att han tagit intryck av hur Stenvalls Trä investerat i regionen, inte minst i sågarna.

– Jag besökte Lövholmen i fjolhöstas och det var våldsamt. Hastigheten. Och att de röntgar stockarna. Det gick verkligen undan. Senaste affären gällde en slutavverkning, men nu närmast väntar något nytt, hyggesfri avverkning.

– Det är första gången jag provar det på ett mindre område. Det var nog faktiskt mitt förslag… Det lämpar sig ju bara på vissa marker. Jag vill ha det området hyggesfritt, jag är ju mycket i skogen, bland annat under jakten och det måste finnas skyddade zoner för djuren också, säger han och tillägger tankfullt:

– Jag ser det ju som att jag har skogen till låns under min livstid. Så är det. Så jag vill förvalta den på ett bra sätt.